Träna din kreativitet - så här ska du tänka

Den allmänna bilden av en kreatör som sitter i motljus i en mysig soffa och sippar på en kopp te medan han/hon skriver med en gammaldags penna på ett vackert och dyrt papper har med åren blivit alltmer löjeväckande för mig.

Jag har inte träffat en enda högkreativ människa som börjar sitt jobb oförberedd, sittandes på en solnedgångsdränkt klippa eller uppkrupen i en soffa med ett glas vin och lustfyllt hittar på idéer. Och om de nu skulle göra det - vad är i så fall deras försök värda om de inte är ordentligt utforskade, underbyggda med research, uppoffringar och massor, massor av misslyckade försök?

Här har vi skillnaden mellan amatörer och proffs.

Amatörer får ett lugn av sitt skapande, av sin målade bild av solnedgången på den där klippan och det är bra - vi behöver mer lugn i världen - men proffset som står bredvid har redan målat av ”den där jävla solnedgången” trehundra gånger och fortfarande inte fångat det som han/hon vill fånga. Och ändå har han/hon studerat alla målningar av solnedgångar som finns, läst andra konstnärers idéer och testat, testat och testat för att få fram exakt den vision som finns i huvudet.

Det jag säger är att professionell kreativitet ofta är ett slags krig

Man måste slåss och få stryk hela tiden för att hitta det där man är ute efter. Det gör man oftast inte bäst med ett glas vin och en fantastisk utsikt, utan med research, arbete, tester, misslyckanden och ännu mer arbete. Jag skulle vilja säga att det är helt omöjligt att hålla en hög kreativ nivå utan omfattande förkunskaper. I alla fall inte en nivå som kan uppskattas utanför din omedelbara krets som består av mamma eller kompisarna.

–”Oh, du är så kreativ”, är en mening man INTE vill höra om sig själv. Det man vill höra är:
–”Det högg i hjärtat när jag läste din berättelse. Jag kunde inte sova den natten.”

Så hur tränar man upp den där kreativiteten som skapar resultat som hugger i andras hjärtan/får dem att skratta/får dem att köpa/ får dem att vilja ha mer?

Jo, man lär sig. Man arbetar! Man misslyckas. Man gör om. Man gör om igen. Och igen.

Kreativitet kommer från det du redan kan och ibland från det som du inte visste att du redan kunde. När du jobbar med något och plötsligt får en Aha-upplevelse, ett ögonblick av insikt, det är då din hjärna har hittat en koppling mellan något som överraskar dig. Du kanske inte såg att konceptet fanns där, men genom några intensiva och blixtsnabba serier av processer, så drog din hjärna fram det. Fantastiskt. Och allt det där kom från dina tidigare erfarenheter och kunskaper som du redan har, inte från den gudomliga inspirationen (även om man kan kalla processen det om man har lust). Din hjärna kan hitta kopplingar mellan saker som inte verkar ha någon koppling alls genom att göra en egen bearbetning av idéer och intryck. Visst är det coolt och det enda du behöver göra är att åstadkomma fler saker och att lära dig fler, nya saker.

Fantastiskt – och rättvist – att egna ansträngningar lönar sig.

Kreativa muskler kräver träning precis som stora biceps kräver underhåll för att fortsätta vara starka och stora. När vi är barn är vi öppna och fria i tanke och handling, men sedan kommer det stora systemet Samhället med skolan och dödar oss inombords. Lagom tills vi är färdigformade kliver vi in i arbetslivet som tar den sista kreativa kraften ur oss och förvandlar oss till drönare eftersom det är lugnast så. Vi ägnar halva dagarna åt att oroa oss över vad folk ska tycka och trycker ner vår kreativitet - samtidigt som vi undrar varför åren gick så jäkla fort och varför vi inte åstadkommit så mycket i livet.

Men inte du och jag - i alla fall inte från och med nu