Adresserad direktreklam - så gör du

Jag rensade bland papper idag och hittade ett oöppnat brev som kom för några år sedan. Det fick mig att le.

För att du ska förstå varför måste jag spela tillbaka till decembermorgon 2008.


Varsågod, här är scenen:

Klafs klafs genom snömodden och in på posten. Vink vink till postkillarna och nick nick till några andra företagare och vaktisar som hade samma ärende som jag - tömma boxen och komma vidare.

I med nyckeln och fram med posthögen och upp med den på disken. Runt omkring mig stod andra postboxbesökare och sorterade breven efter intresse redan på plats (reklam rakt ner i stora gröna papperskorgen - en skräckfilm för en marknadsförare).

Jag bläddrade vant igenom posthögen, slängde en del rutinmässigt och kom fram till ett C-4 kuvert som inte lovade något förrän .... ögonen .... fastnade .... på .... adressettiketten. Men .... vad .... i .... Jag tittade en gång till och hjärnan brottades med med att förstå vad det stod, så udda var det.

Det började som några förvånade ristningar under dunjackan som blev vibrationer och snart utvecklades ett muller och ett motvilligt gapskratt trängde upp i halsen.

Bara galningar skrattar högt för sig själva när de sorterar post så du ska veta att jag kämpade hårt med det här skrattet. Så hårt att det till sist minimerades till ett stånkande ljud. Svetten trängde fram på pannan när någon en bit bort tittade lite under lugg på det som måste liknat en galopperande hjärtinfarkt.

Men, döm själv. Ovanför mitt namn på Direktreklambrevet stod det med versaler: TILL INKONTINENSANSVARIGE

Det var så oväntat och dessutom tilltalande för min barnsliga humor den dagen.

(Brevet kom faktiskt från ett företag som säljer inkontinensskydd och även om jag driver ett förlag så kan jag ju ingå i målgruppen. Och även om jag inte gör det så ansvarar jag ju för inköpen och bör ju rimligen också vara inkontinensansvarig på firman :-)




Så vad lär vi oss av sånt här (förutom att jag uppenbarligen är i kiss- och bajs-åldern):

Det viktigaste vi lär oss är att dina reklammeddelanden har en fruktansvärt hård kamp framför sig när de lämnat dina förhoppningsfulla händer. Alltså, vi talar om verklig kamp här, inte bara en vanlig hård fajt mellan en liten och en stor brottare, utan en kamp som står mellan åtta karatekillar och dig.

Det du skickar tas nämligen emot av riktiga människor som letar efter ett starkt skäl till att inte slänga det direkt tillsammans med tjugo andra liknande meddelanden varje dag - ofta direkt i den stora gröna papperskorgen som står bredvid boxarna.

Ditt jobb är att hitta skälet som gör att de tar med sig ditt meddelande till kontoret - det måste de göra.Du MÅSTE hitta det skälet och inte rutinmässigt skriva "Till inköpschefen" eller "Till ansvarig för kontorsmaterial" på dina utskick (eftersom det ropar ut ordet BORING).


För att undvika det stora gröna papperskorgsmonstret som stjäl dina kampanjpengar - gör minst det här:

1. Skriv namnet på mottagaren på adresslappen, helst inte "till inköpsansvarig". Då undviker du att en grindvakt som av princip slänger all reklam utan namn på, tar bort dina chanser att nå fram till rätt person.

2. Skriv gärna adresserna för hand (anlita skolungdomar kanske) - det är personligt och personligt sticker ut.

3. Lägg något knöligt i kuvertet så kunden blir nyfiken och tar med ditt meddelande.

4. Fundera över vad som är tillräckligt spännande för dig när du själv får reklam. Vad skulle du gå igång på som gjorde att du tänkte "Det här tar jag med för att titta närmare på".

5. Ju närmare du kommer ett löfte som gör att mottagaren säger "det var som fan" högt för sig själv i postrummet desto bättre såklart.